De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, är handlingsplaner för aveln inom en specifik ras. De beskriver både problem och starka sidor som kan finnas inom rasen och rymmer de avelsrekommendationer som rasklubbens medlemmar kommit överens om. Ambitionen är att genom god och långsiktigt hållbar avel få bukt med vanliga ärftliga defekter hos rasen. Tanken är att RAS-dokumentet i första hand ska vara en vägledning och riktlinje för uppfödarna, men det tjänar också som konsumentupplysning för den som har planer på att köpa hund. Målet är att de hundar som föds upp ska vara friska och funktionella ur alla aspekter. Arbetet med RAS utgår från en beskrivning av nuläget och problemen som finns hos rasen i dag. Hänsyn tas bland annat till hundarnas hälsa, mentalitet och exteriör. Strategin beskriver också vilka målsättningar som finns, hur målen ska nås och när.

Sedan drygt 20 år tillbaka finns genetiska hälsoprogram som syftar till att eliminera vanligt förekommande sjukdomar och andra defekter hos hundar. I dag är omkring 120 raser anslutna till höftledsprogrammet, cirka 60 till ögonprogrammet osv. Många raser har emellertid problem som inte kan ”passas in” i de generella programmen, och för vissa defekter finns ännu inga vedertagna mätmetoder. Efter att ha behandlat alla raser mer eller mindre lika är tiden mogen för individuellt utformade avelsstrategier för respektive ras.

Kennelfullmäktige, Svenska Kennelklubbens högsta beslutande organ, fattade 2001 beslutet att det ska finnas en rasspecifik avelsstrategi (RAS) för varje i SKK-registrerad hundras. Uppdraget att utforma dessa strategier lades på specialklubbarna. De delegerar i sin tur vanligen ut arbetet på rasklubbarna, även om samordningsansvaret kvarstår hos specialklubben.

Klubbens ansvar är att följa och informera om aktuell ras/rasers utveckling avseende såväl hälsa som exteriör, mentalitet och arbetsegenskaper. Denna rasöversyn görs bland annat genom framtagande och uppföljning av RAS-dokumentet. RAS ska innehålla historik, nulägesbeskrivning samt mätbara mål, slutsatser och strategier för framtiden. Den rasspecifika avelsstrategin ska följas upp minst vart 5:e år och då på nytt diskuteras och förankras bland klubbens uppfödare, hanhundsägare och medlemmar. Förutom denna mer omfattande uppföljning ska klubbens organ för avelsfrågor årligen upprätta verksamhetsberättelse med utvärdering av bland annat RAS. Slutligen vilar också ansvaret för den kontinuerliga uppföljningen, den dagliga verksamheten, på klubbarnas organ för avelsfrågor. Det kan till exempel vara att kontrollera om nya diagnoser dyker upp alternativt att redan förekommande diagnoser plötsligt ökar i frekvens inom rasen. 

Det är viktigt att det förs en diskussion och debatt inom klubben. Det är inte bara uppfödare som bör komma till tals, även hanhundsägare och valpköpare kan bidra med kunskap och åsikter. En färdig avelsstrategi sänds via specialklubben till SKKs avelskommitté som fastställer strategin.

Källa: www.skk.se