Rallylydnad

Av Emelie Pålsson

“-Emelie och Lll…eeh jaja, välkommen in på banan!”. Är det inte ett ganska ljuvlig fras att höra? Till och med kanske lite bitterljuv faktiskt?! Jag och mitt älskade odjur till AST, Lzzy, har nu tävlat och tränat rallylydnad i drygt 1,5 år, och det är så fruktansvärt kul!

Vad är då rallylydnad?
Ett vanligt missförstånd är att det är lydnad som ska fort- vilket i och för sig kan vara sant ibland men det är inte alls tanken bakom namnet. Rallylydnad handlar om att ekipaget ska utföra en bana med ett antal moment som beskrivs med hjälp av skyltar, hunden är främst den som utför och föraren är kartläsare- här kommer referensen till rally in i bilden! Det finns fyra klasser att tävla i, Nybörjare, Fortsättning, Avancerad och Mästare, och sammanlagt finns det, från och med nästa år, 107 olika skyltar med olika moment. Dessa skyltar är uppdelade i svårighetsgrad klass för klass och när ni tävlar i mästarklass behöver ni kunna alla momenten, i nybörjarklass behöver ni enbart kunna de skyltarna som är för nybörjarklass. En bana innehåller 12- 20 skyltar, beroende på vilken klass ni startar i, ju högre upp ni har kommit i klasserna desto fler och svårare moment förväntas ni kunna utföra. Alla börjar i nybörjarklass och man får avancera till nästa klass när man antingen har tre godkända resultat eller ett maxpoäng. I rallyn börjar samtliga ekipage på 100 poäng och sen gället det att behålla så många av dessa längs genom hela banan, och går man i mål på 100 poäng så är man inte bara riktigt duktig, utan också riktigt lycklig!

Det som är så spännande och gör rallyn så speciell är enligt min åsikt två saker; den främsta är att det inte är så stelt som klassisk lydnad. Det står till och med i reglerna att sporten är baserad på glädje, kommunikation och samarbete, vilket också avspeglas i bedömningen. Som förare får du prata med din hund och visa med hela kroppen hur mycket du vill, bara du inte rör hunden då det leder till diskvalificering. Så råkar du, precis som jag, ha en väldigt social och “förarkär” hund är denna sporten perfekt. Den andra intressanta aspekten med rallyn tycker jag är att du inte får reda på banan innan du kommer till tävlingen- alltså vet du aldrig riktigt vad du har att förvänta dig. Även om du kommer till tävlingen och tycker att du har full koll på vilka moment som ingår i klassen du ska starta i så kan kombinationen av moment göra att det blir riktigt klurigt ibland.

Hur trillade jag då in på rallylydnad? Jag som till och med (och som du kanske också tänker nu?) hävdat att jag minsann aldrig skulle hålla på att träna och tävla hund… Kanske kan min och Lzzys resa inspirera dig?

Jag skaffade Lzzy mitt under brinnande pandemi våren 2020, och eftersom att jag bor långt ute i skogen utan naturliga socialiseringsmöjligheter med okända hundar så fall jag till föga och gick en valpkurs på Brukshundsklubben. Denna valpkurs ledde också till en grundkurs och sedan blev det vinter, skånsk vinter. Vi stannade i skogen och mars kom och Lzzy fyllde 1 år och började bli riktigt, riktigt rastlös… så jag kontaktade Brukshundsklubben igen och frågade när det skulle dra igång en Allmänlydnadskurs, och fick till svar att ingen var planerad just då. Då råkade jag bli lite desperat och frågade om det fanns någon kurs alls och fick då till svar att det ska starta en kurs för nybörjare i rallylydnad. Jag hade inte full koll på vad rallylydnad var överhuvudtaget, jag hade sett några träna på klubben så jag förstod att det var en bana med skyltar där ekipaget ska utföra olika moment. Men jag tänkte att det är ju för socialiseringens skull jag går kurs, vad kursen heter spelar ingen roll. Sagt och gjort, i mitten av april 2021 gör vi vår första rallyträning och det visade ju sig att det var riktigt roligt, eller ja, Lzzy tyckte det var störtkul så då får en annan hänga med! Mot slutet av kursen säger instruktören till mig att “herregud, ni är ju jätteduktiga, ut och tävla med er!”, varvid jag svarar att det “kommer inte att ske… varför skulle vi göra det?”. Vi fortsätter faktiskt med en allmänlydnadskurs och även där säger instruktörerna till mig att vi borde ut och tävla, och där någonstans händer det nåt inom mig. Kanske har de en poäng ändå? Och till slut lyckas de att övertala mig att anmäla oss till klubbens tävling senare under sommaren. Där vaknar lusten hos mig och det slutar med att jag anmäler oss till våra första tävlingar, dubbla starter på en närbelägen klubb på lördagen och dubbla starter på hemmaklubben på söndagen. När den där lördagen kommer i augusti 2021 när det är dags för debut mår jag riktigt, riktigt dåligt i bilen på vägen till första tävlingen. Jag har absolut ingen aning om vad jag har gett mig in på, jag vet inte var klubben ligger, jag har aldrig satt min fot på en hundtävling och visste verkligen inte vad jag hade att förvänta mig. När jag kommer fram och får banan så inser jag dessutom att det finns tydligen ett moment som jag glömt att träna på, och detta moment finns med i båda klasserna. På något otroligt sätt lyckas vi den dagen knipa ihop ett godkänt resultat på första starten med 78 p, nästa start är både jag och Lzzy så slut att det blev några minus för mycket och vi landade under gränsen till godkänt. På vägen hem tänkte jag att jag inte skulle göra detta mer- jag skulle göra hemmastarten imorgon och där skulle jag jobba så Lzzy inte nosade i backen och att jag skulle vara en bättre kartläsare och utföra momenten rätt- och efter det ska vi inte tävla mer. På hemmaklubben gick det mycket bättre, vi kände oss båda mycket tryggare och poängen kom därefter- efter första starten gick jag ut i skogen och grät av lycka för att det hade gått så bra. Jag visste att vi skulle få några poängs avdrag för Lzzy var både lite sned och hoppig, men rundan kändes fantastisk! Även nästa klass gick bra och vi tog hem vår första titel, RLD N, och sen körde jag hem och anmälde mig både till kurs i fortsättnings rally och fler tävlingar. Vi var fast! Därefter har det rullat på, det har blivit mycket tävlingar och mycket träningar och i augusti i år, knappt ett år efter vår tävlingsdebut tog vi vår tredje titel RLD A och är numera kvalificerade att starta i Mästarklass. Debuten har fått och får vänta tills våren, vi är helt enkelt inte redo. Vi hade ju från början aldrig något syfte med att träna och tävla, och saknade, och till viss del saknar vi fortfarande, en hel del grunder i träningen. Vi började träna fot efter vi debuterat Fortsättningsklass till exempel- fram tills dess hade vi klarat oss på att Lzzy är följsam och har en vilja att vara hos mig. Dessutom har Lzzy inget föremålsintresse alls så vi kämpar och kämpar med ett moment som finns i Mästarklass- bärande av föremål. Nu har vi kommit en bit och min fisförnäma fröken kan åtminstone tänka sig att ta ett föremål i munnen och gå med det- nu ska vi bara få in att hon ska hålla kvar föremålet när hon sätter sig ;).

Jag ser verkligen fram emot 2023 – året där vi ska jaga vårt championat. Men jag ser också fram emot 2023 för då hoppas jag kunna debutera min nya stjärna på tävlingsbanan, Lita, som är 9 månader och mer vild än tam. Hon erbjder mig en helt annan känsla än Lzzy och utmanar mig på helt andra sätt- vilket jag tycker är så kul! Jag får utvecklas otroligt mycket, jag som aldrig skulle bli “en hundtränarfjant” är nu just det… och jag hoppas att du också vill bli det! Om jag ska vara totalt självisk så hade jag tyckt att det var så kul om jag såg fler AST i startlistorna, i alla discipliner. Det är en ras som har otroligt mycket att ge och är så rolig att arbeta med. Så är du nyfiken- prova! Det är aldrig för sent och vet du? Det värsta som händer är att det går åt skogen (och det gör det för alla med jämna mellanrum) – men det bästa som kan hända, det är att du och din hund får hur mycket kvalitetstid som helst tillsammans, och så många ovärderliga upplevelser <3

Fotograf: Lasse Nilsson
www.hokagarden.se