Att ha en hund som gör utfall är utmanande i vardagen, men det är inte alls ovanligt. Idag tar vi upp ämnet och skriver lite om bakgrund och eventuella orsaker; för att öka förståelse. I inlägget kommer även tips på hur man kan träna bort det, samt – viktigast av allt; Tips på hur man minskar risken att få en hund som gör utfall!

Till att börja med vill vi förtydliga att hundarna på bilderna inte har någonting med ämnet att göra, utan används bara som utfyllnad i inlägget. Av denna anledning har vi valt bilder där ägaren godkänt användandet, för att inte riskera att någon tar illa vid. Vi är tacksamma för alla bilder vi får lov att använda i vår blogg men har också lovat att inte missbruka dom, så därav en del mindre variation på hundarna i dagens inlägg.
Träningstipsen är skrivna i samråd med en Diplomerad Hundinstruktör.

Det är olika från person till person vad man definierar som utfall, men i grunden är det när hunden drar kraftigt eller kastar sig mot en annan hund, en människa, ett fordon eller annat djur. Vissa utfall är väldigt typiska, och det är nog något de flesta sett; Hunden som står på bakbenen och skäller, visar tänder, kämpar för att ta sig fram och beter sig riktigt hotfullt. Andra hundar kan vara tysta, uträknande och kasta sig fram så snart dom kommer inom räckhåll. Storleken på hund, intensitet i utfallet samt hur ägaren ser ut att hantera situationen kan såklart avgöra hur obehagligt det kan vara för den som blir utsatt för utfallet, men i det här inlägget ska vi försöka lägga fokus på hunden som gör utfallet, och föraren som håller i hunden. För att förenkla i texten kommer texten handla om hundar som gör utfall mot andra hundar. Vad hunden gör utfall mot är inte särskilt relevant i detta inlägg, men det underlättar för er läsare att hålla en röd tråd.

Man ska inte förväxla utfall med aggressivitet, för även om det är aggression hunden förmedlar så är det inte med säkerhet varken aggression som lett till utfallet eller att hunden skulle uppträda aggressivt om den kom loss från kopplet, eller hade andra möjligheter att hantera situationen.

Ja, som ni nog redan förstått så går det ju absolut inte att säga en generell orsak till att hundar gör utfall. Det går inte ens alltid att förklara varför en individ gör utfall, men olika troliga orsaker kan vara följande:

Smärtproblematik. En hund som upplever smärta av någon orsak kan hamna i ett läge där den anser att anfall är bästa försvar. Att ha smärta/vara skadad innebär en stor utsatthet för våra djur, vilket kan leda till att hunden väljer att försöka försvara sig i alla möjliga situationer som den kan uppleva som hot. Det kan också vara en så ”enkel” orsak som att humöret hos en hund med konstant smärta är sämre, det kan nog de flesta känna igen sig i om man upplevt huvudvärk, magont etc. Man blir trött, lättirriterad och känner kanske snarare för att ”fräsa ifrån” när man möter folk i affären än att småprata om väder och vind.
Smärtproblematik orsakad av korrigeringar vid hundmöten är möjligen också en orsak. En hund som, varje gång den visat intresse för andra hundar, fått någon typ av korrigering som orsakat smärta eller rädsla, förväntar sig obehag när den ser andra hundar. Detta kan accelerera till en nivå där hunden gör utfall pga den negativa känsla som är kopplad till situationen (mer om det i delen om träningstipsen).

Erfarenheter. Har hunden blivit påhoppad av andra hundar, eller skrämd på något annat sätt, som kan ge den en dålig erfarenhet och på så sätt skapa en negativ känsla i situationen? Olyckor händer, ibland blir dom inte så allvarliga, utan är mest obehagliga pga att vi människor stressar upp oss och kanske målar upp det värsta tänkbara. Hur vi hanterar situationen under och efter påhoppet kan spegla mycket i hur vår hunds minnesbild blir. Självklart är det lätt att skriva ett inlägg på en blogg om hur man bör hantera en situation där en lös hund rusar fram till din hund, men det kan vara bra att ha tänkt igenom hur man själv skulle hantera en situation som kan uppstå för att inte stå handfallen om det sker.

Förväntan. En valp har med största sannolikhet alltid en positiv förväntan på andra hundar och ju äldre den blir desto mer brukar den vilja närma sig andra hundar den ser. Den drar i kopplet och som valp/unghund är det inte omöjligt att många låter hundarna hälsa, för att socialisera hunden. Den lär sig att få belöning av att dra i kopplet, och den får en hög förväntan på att dra mot andra hundar. När den sedan kommer upp i en ålder där den inte får hälsa på andra hundar, eller inte kommer fram tillräckligt snabbt (enligt den själv) så finns det individer som blir otroligt frustrerade. Att bli fasthållen av ett koppel när man vill mot ett objekt skapar en enorm frustration, vilket man som ägare ofta missbedömer som glädje, nyfikenhet osv. Det finns då individer som på grund av denna frustration börjar göra utfall, och det är nog den vanligaste orsaken, och också den som vi ägare minst förstår, då det är ett så otippat beteende. Det är av denna orsak som en bra grundträning från början kan vara till stor hjälp för att undvika att hamna i utfallsproblematiken.

Träningstipsen i inlägget bygger på mjuka metoder. Därmed inte sagt att man ska behöva ”mata med köttbullar” resten av livet, man kan absolut höja kraven på hunden när den är mer bekväm i situationen (individanpassat). Men att tro att man kan bestraffa bort ett beteende orsakat av ett obehag genom att tillföra mer obehag är ologiskt och upplagt för att misslyckas. Visst kan du få en hund som uppför sig som du önskar, men för att fokusera på hela hundens välmående behöver den snarare stöttning och hjälp än straff och tillförande av smärta.

AVSTÅND.
I alla lägen – oavsett bakgrund till hundens utfallsbeteende – behöver man hjälpa hunden att skapa utrymme. När hunden är mitt i ett utfall är det omöjligt att träna någonting, då är det lättast att bara ta sig ur situationen och ge hunden det utrymme den behöver för att kunna bryta och bli kontaktbar igen. Till en början kan det vara bra att träna på riggade situationer, kanske du kan låna in en kompis med hund som kan uppehålla sig en bit bort så att du och din hund kan röra er med det avstånd ni behöver.

Förbered er med något godis som är mjukt och lätt att få i sig. Många använder mjukost, eller barnmat i puréform i en så kallad ”klämmis”. Detta underlättar för hunden att ta godiset i munnen även om den fått en mindre låsning. Man kan då trycka in en kläm med gott i munnen på hunden som då behöver släppa fokus lite för att kunna hantera kladdet. Då ger det er en möjlighet att backa och ge hunden mer utrymme. Det ska inte gå så långt att hunden låser, då har du kommit för nära störningen.

Använder ni klickar eller något annat belöningsljud så kan det vara ett bra tillfälle att träna med det. Klicka och belöna direkt när hunden tittar på störningen. Det ska gå fort, hunden ska få klick och belöning med tät följd några gånger. Har ni tillräckligt bra avstånd så kommer du se en reaktion hos hunden redan vid klicket, det räcker att örat vickar till, då vet du att hunden är kontaktbar. Fortsätt klicka och belöna några täta följder, hunden får fortsätta titta på störningen så länge den tar emot och äter upp godiset och inte har låst sig. För att hjälpa hunden kan du låta den pausa emellanåt, håll klämmisen/godiset framför munnen och se om du kan leda med dig hunden bort från störningen. Lek lite, låt hunden få dränera lite energi genom att ha lite dragkamp med någon leksak, och börja sedan om igen. Hunden ska inte vara under något kommando, låt den inte gå fot, sitta, ligga (under kommando) utan rör er omkring tills hunden uppmärksammar störningen, då gäller det att vara snabb med klick och belöning.

När hunden tar belöningen utan problem, kan ni gå vidare till nästa steg – fortfarande på samma avstånd som tidigare. Klicka och vänta en liten stund. Se om hunden reagerar på att det inte kommer någon belöning, kanske en liten ryckning med huvudet, en liten öronvick. Där belönar du. Fortsätt några gånger till och utöka sedan väntetiden. Om hunden inte reagerar på att belöning uteblir finns det några troliga anledningar:
Avståndet är för litet, hunden behöver mer utrymme.
Godiset är inte tillräckligt värt att kämpa för.. kanske din hund gillar leksaker mer? (vi tar upp hur man tränar med leksaker lite längre fram i inlägget)
Har du tränat tillräckligt många gånger i första steget, annars får du backa i din träning. Kanske har störningen förändrats genom att hunden som agerar störningsmoment beter sig annorlunda? Kanske har det börjar regna, någon annan hund har passerat som ökat på triggern osv. Allt som ökar din hunds störning måste innebära att du backar något i din träning för att hjälpa hunden. Allt går ut på att hunden lyckas. Ju fler tyckanden desto bättre framgång!

Stegen därefter blir att vänta ut hunden efter klicket för att se om hunden själv söker upp dig (eller snarare godiset) när den hör klicket. Belöna detta beteende också några gånger – men glöm inte pauserna.

Man ska inte räkna med att kunna gå igenom alla stegen på ett träningstillfälle. Det är mycket uttröttande för din hund att träna detta, så kör korta pass och avsluta när hunden lyckas. Nästa gång ni tränar har du mycket nytta av att backa något/några steg i din träning, men nu kommer du kunna gå snabbare fram, vilket du själv kommer märka.

Stegen som följer innebär att man sakta går framåt i träningen genom att göra det svårare (och mer likt verkligheten). Dessa moment går att prova, ett i taget, för att se om din hund är redo att utvecklas i träningen. Välj själv vilken utmaning du vill ge dig och din hund vid nästa träningstillfälle.
* Vänta ut hunden och låt den själv vända mot dig och ta kontakt med dig. När den gör det kan du berömma med ord, sedan ta upp godiset – att dröja lite på belöningen men låt hunden veta att den gör rätt genom beröm.
* Minska avståndet till den störande hunden.
* Be den störande hunden bli mer aktiv och se om din hund fortsatt klarar av utmaningen.
* Träna med andra hundar som störning.
* Testa om din hund tar kontakt med dig även om ni ex. passerar på lagom avstånd till en störning, låtsas att ni promenerar.

När ni har lyckats med dessa steg och hunden faktiskt väljer att kontakta dig när den ser en störning så kan man börja använda det på allt fler störningar. Man kan till och med använda det på sådant hunden tycker om, ex människor. Och vid sådana tillfällen kan faktiskt belöningen vara just att få hälsa, men först när hunden kontaktat dig och visat att det är en störning. ”Bett om lov” eller; SKVALLRAT.

Det som just beskrivits ovan kallas nämligen för skvallerträning, för det är det du lär hunden; Att skvallra om något.
Det finns exempel på hundar som – under lösgående – kommit fram till sin ägare och pockat på uppmärksamhet/skvallrat för att den sett det som den blivit lärd att skvallra på. Där har ni den ultimata skvallringen!

Långt ifrån alla hundar tar godis, och går inte ens att truga med dundergoda bitar, men skulle gå genom eld för sin leksak eller en kamplek med sin ägare. Såklart dom går att träna också, på samma sätt, men det är lite krångligare, tar lite längre tid och kräver lite mer av ägaren.

När man belönar med godis är det lätt att komma tillbaka till samma ställe i träningen igen, hunden tar en godis, tittar på störningen, tar en godis, tittar på störningen osv. Men en lekpaus bryter ju i regel upp hela situationen. Men däremot kan det vara lättare att få undan hunden ur en situation om den får leka sig bort. Det är också lättare att få ur hunden sin uppbyggda frustration genom lek.

Tänk dig att du får ett hundmöte och din hund vill fram, den når inte fram pga koppel och oavsett orsak till att den vill fram så skapas en enorm frustration inom den, som vi många gånger glömmer av. Vi lägger kanske inte märke till det, eller vi tycker att den lugnar ner sig efteråt. Men många hundar bygger upp och bygger på, och flera av dom skulle må riktigt bra av att få dränera lite energi precis efter en sådan frustrerande situation.

Gillar din hund att kampa, ruska och dra i sin leksak så är det ett mycket bra sätt att få utlopp för den frustrationen. Börja träningen på samma sätt som vid godis-träning; Avstånd, lättare störningar och snabba belöningar. Kanske räcker det med 10 sekunders dragkamp innan det är ”Loss” och tillbaka till störningen igen.

Det faller sig ganska naturligt; En hund med utfallsproblematik – oavsett orsak – vill såklart ha koll och kontroll över sin omgivning. Dom är inte sällan kallade för ”poliser” eller ”spanare”. Dom vet exakt vart vilka hundar bor, var ni brukar se grannens katt och vilken hund som gått före er på promenaden.

Att lära hunden skvallerträning tillåter ändå hunden att fortsatt ha koll, men utan att låta den agera på det den ser. Den får titta, men bara någon sekund innan vi vill ha kontakt med den. Att låta en hund med detta beteende titta längre än någon sekund på sin störning leder med största sannolikhet till att hunden kommer reagera och agera, och då trigga igång ett utfall. När ni tränar så låt gärna hunden uppehålla sig något framför dig (men nära så ni snabbt kan belöna), tvinga den inte att vända sig bort från hotet, det blir för svårt för den. Om du tränar med lek som belöning så rör dig med i leken så att hunden kan kolla till störningen emellanåt. Har man dragkamp kan man styra hunden så att den får titta, för att minska risken att den väljer att släppa och avbryta leken för att kolla.

AVREAGERA!
När du hamnar i en situation där din hund gör ett utfall så är det – som nämnts tidigare – bara att försöka ta sig ur situationen för att lugna hunden. Det innebär ganska ofta att man släpar med sig hunden såpass långt att man kan få kontakt med den. Man gör såklart det man behöver för att lösa situationen! Men, det man glömmer är att hunden inte fått en möjlighet att avreagera sig på platsen. Detta kan vara orsaken till att hundar är spända och beredda på nästa utfall, för att den minns att det var vad som hände där senast.
När du fått kontakt med din hund igen, när läget är lugnare, och störningen inte är kvar på platsen; Gå gärna tillbaka, låt hunden nosa runt lite, låt den sedan köra lite kamplek för att få ur sig frustrationen – på den platsen och avsluta gärna med något lugnare såsom godissök eller annat som hunden kanske uppskattar. När du märker att din hund är ”sig själv” så kan ni lämna platsen igen.
Detta går såklart inte att göra i alla miljöer, störningen kan ju vara kvar eller det dyker upp för mycket andra hundar där. Men försök i den mån det går!

De tips som är för att träna bort ett utfall fungerar utmärkt att använda som tips för att träna innan problemet ens dykt upp. Hjälper du hunden att tidigt skvallra på saker som är intressanta så minskar du risken att hunden skapar en frustration genom koppeldrag. Låter du hunden dränera sig efter ett hundmöte (även om den inte gör utfall) så minskar du också på så sätt risken för att frustration byggs upp.
Börja redan när hunden är ung, och när den fortsatt har positiv förväntan på det mesta i sin omgivning. Lär hunden att den först ska ta kontakt med dig innan den ev. får hälsa.

För att visa exempel kommer här två filmer.
Självklart har matte (på filmen) godkänt att dessa visas på bloggen.

I första filmen kan man se en lyckad och precis belöning som kommer exakt där den behövs. Hunden har sin störning utanför bild till vänster. Ni ser att hunden tittar dit, och matte är snabbt framme med leksaken. Hon leker bort hunden från störningen, men i leken tillåts hunden att titta mot störningen om hon vill. Denna gången var störningen såpass liten att matte inte behöver leka upp hunden mer än så här. När hon kommit bort en liten bit så släpper hon leksaken till hunden. Då kan man också få möjlighet att läsa hur pass ”klar” hunden är; Om den vänder mot störningen igen, om den har ett behov av att ruska/slita eller fortsätta leken eller om den släpper leksaken/eller bara bär med sig den.

I nästa film är det svårare för hunden. Störningen är för stor (i kombination med att träningen pågått för länge; hunden börjar bli trött). Hunden som är störning är inte med på träningen, men beter sig ungefär som man hade önskat vid en stor störning. Den står still på samma plats och skäller.
Matte sköter denna situation mycket fint. Hon börjar med att backa undan, ser att hennes hund inte är kontaktbar och lägger ingen energi på att träna då. Hon testar hennes intresse för leksaken ibland men får ingen respons så hon fortsätter att backa. När hon kommer fram till grusbanan så får hon hunden att hoppa över kanten; En uppgift som hunden klarar som kan vara en väg fram till att hunden tappar fokus på störningen tillräckligt för att nå fram.

Hon leker med hunden genom att få henne att snurra runt sig själv; Hunden får återkommande möjligheter att kolla av störningen, samtidigt som hon får springa och gör sig av med energi.

Vi tackar de som medverkat med bild och film till bloggen och vill ännu en gång förtydliga att träningsråden är skrivna i samråd med en Diplomerad Hundinstruktör, och tipsar också om att vända sig till utbildade personer för att få hjälp med ev. problembeteenden.