Att ta med sin hund när man reser i Europa är ofta ett självklart val istället för att sätta den på ett hundpensionat. Det finns gott om hotell eller liknande faciliteter som erbjuder ett rum för djur för en extra slant, men det finns också stora fällor för den omedvetna hundägaren. En del hundraser, däribland American Staffordshire Terrier, kan medföra begränsningar i ditt val av land. Detta med anledning av att vissa hundraser är förbjudna att införa i flera länder. Det här är förvisso en utmaning, men allt går att lösa på ett eller annat sätt. Man kan till exempel alltid flyga över de länder som har rasförbud, för att istället landa i ett land som rasen är tillåten i – problemet löst.

Ska man däremot bila genom Danmark måste man ha koll på en del saker. Först och främst är rasen American Staffordshire Terrier helförbjuden. Redan där tror ju många att det är helt kört, men det finns ett undantag i lagen som säger att man får genomföra en ”transitresa” (gäller fortfarande under 2025). Med andra ord får man passera Danmark med en förbjuden hundras, men man får inte göra några onödiga stopp i Danmark. Hunden får alltså knappt göra sina behov på dansk mark, men det går att passera utan problem. Ja, i de flesta fall i alla fall!

Vi stannar till vid Danmark då jag skall berätta om våra upplevelser när vi skulle ta hem våran 3,5-månaders valp från Italien. Flyget var bokat från Italien till Köpenhamn. Allt gick smidigt – hunden lastades i cargo och vi själva klev på planet. Bilen stod i garaget på flygplatsen, så allt var förberett för en transitresa. Väl framme på flygplatsen i Köpenhamn gjordes ett besök i tullen. Eftersom det var första gången vi flög så gick vi till tullen och frågade om vi skulle ”förtulla” hundvalpen. Svaret var ett rungande ”ja” och valp i hundbur forslades därmed in i tullområdet.

Nu började problemen!

Vi lämnade över valpens pass med rabiesdokumentation samt övriga dokument. Tullarna var väldigt vänliga till dess att de läste rasen på passet, nämligen American Staffordshire Terrier. Då vände de på en femöring och blev riktigt otrevliga. Det första budet var att valpen skulle avlivas på plats, så de ringde polisen. Men efter ett tag kom beskedet att polisen inte hade tid att komma och avliva en hundvalp på Köpenhamns flygplats. Då ringde tullarna flygplatsens veterinär och fick beskedet att det inte var aktuellt med avlivning, då detta nog inte var ok!

Tullarna diskuterade en ny lösning på detta 3,5-månaders problem som nu satt och tjöt, kissnödig i sin transportbur. Under tiden kom det en man som skulle redovisa sitt vapen. Tulltjänstemannen talade om att allt var ok. Till saken hör att ingen dokumentation visades upp eller ens själva vapnet – det fanns ju numera ett massförstörelsevapen i form av en valp vars ras är förbjuden att ta hand om.

Två timmar senare hade de fyra tulltjänstemännen kommit på en fantastisk lösning; vi skulle få poliseskort med detta farliga vapen till svenska gränsen. Denna lösning tilltalade oss alldeles utmärkt. Så kort tid som möjligt på danska vägar – det blir alldeles utmärkt! Den danska polisen kontaktades igen, men de ville inte ställa upp denna gång heller! Otur!

Nu började idéerna tryta och det fick bli en halvmesyr av allt detta jobb, som varade i 3,5 timme hos den danska tullen. Vi fick eskort ner till bilen av en tulltjänsteman. På vägen tog vi hissen åt fel håll och åkte upp istället för ner. På vägen in i hissen igen stoppar tulltjänstemannen in sin hand och klappar valpen. Hur hon tänkte där är det än idag ingen som vet. Väl framme vid bilen talade tulltjänstemannen om att de hade ringt svenska tullen och talat om att en livsfarlig hund skulle passera svenska gränsen vid Öresundsbron. Inga problem här! Valpen var digitalt anmäld hos svenska tullen, allt enligt reglerna.

Vid nedfarten kan man se ner mot gränsstationen och döm om våran lycka – alla passagerna var bemannade med svensk tullpersonal, så det var bara att välja och vraka för vem vi skulle visa upp våran livsfarliga italienska valp med tillhörande dokumentation. När vi kom fram gav vi oss tillkänna och talade om att vi hade den livsfarliga valpen i vår bil, så de kunde sluta leta efter bilen i fråga. Den svenska tulltjänstemannen berättade att de inte riktigt hade förstått de danska kollegorna, då vi hade kört från Italien med bil, men de hade ringt från flygplatsen. Vi berättade historien och allting klarnade. Nåväl, vad var det väsentliga för den svenska tullen? Jo ett giltigt djurpass med rabiesvaccination.  Hur svårt kan det vara?

Väl hemma skrev vi till chefen för danska tullen och berättade om bemötandet samt avslutningsvis undrade om de var riktigt kloka som skulle avliva en europeisk medborgare, när allt var ok!

En vecka senare kom ett svar där chefen för tullmyndigheten beklagade det inträffade och skulle ta upp detta med personalen för denna dag.

Vad är då slutsatsen av denna historia?

Nu för tiden tar vi alltid kontakt med den danska motsvarigheten till jordbruksverket via mejl och har med oss kontaktuppgifter samt besked om det skett några lagförändringar under året. För denna historia hade kunnat varit mycket kortare om tulltjänstemännen på golvet hade ringt rätt myndighet från början!

Det är jätteviktigt att sätta sig in i ländernas lagar och bestämmelser, annars kan det gå riktigt illa för våra fyrfota vänner.

Ni undrar säkerligen vad tiken heter. Hon heter SKY med hänsyn till valet av transportmedel.

Vid tangentbordet

Peter Waller,
Ledamot AST-klubben