För att lära känna Susanne Åhman och hennes kompetens kan ni börja med att läsa en intervju med henne HÄR.

Allergi hos hund (del 1)

Allergi hos hundar är vanligt, till och med mycket vanligt. Vissa raser är mer utsatta än andra, och i Sverige har raserna boxer, bullterrier, west highland white terrier och welsh terrier visat sig vara de allra mest drabbade i den statistik som finns. Men även många andra raser har en hög andel allergiska djur, och allergi uppträder även hos blandraser. En del raser som nyligen blivit mycket populära (och vars problem därmed inte framgår av tidigare statistik) har också mycket problem med allergi. Raser såsom amerikansk staffordshire terrier, staffordshire bullterrier och fransk bulldog är exempel på sådana raser.

Man anser att ca 10-12 % av alla hundar i västvärlden har någon typ av allergi. Allergi utvecklas till följd av en kombination av lika delar ärftlig belastning och olika miljöfaktorer, där framför allt västvärldens moderna livsstil banar väg för en kraftig ökning av mängden allergier hos både människor och våra sällskapsdjur. De senaste 10 åren har forskning kunnat påvisa ett allt större samband mellan tarmens bakterieflora och utveckling av olika välfärds-sjukdomar däribland allergi. 

De vanligaste symptomen på allergi hos hund är klåda och återkommande infektioner i hud, tassar och/eller öron. Tänk på att hundar kliar sig på många olika sätt. Vid klåda runt hals, öron, ansikte och under armhålorna krafsar sig hunden ofta med bakbenen. På resten av kroppen däremot, använder hunden vanligen sin mun för att klia. Den slickar, biter, gnager och naggar i varierande grad. Hundar saknar det tvätt- beteende som kattdjur har, och en hund som till exempel slickar tassar eller stjärt ofta och länge gör det sannolikt inte för att den är renlig, utan för att det kliar. En del hundar har inte uttalad klåda hela tiden, utan är bara periodvis besvärade. Periodvisa besvär kan till exempel ses när allergin är årstidsberoende eller när djuret till och från drabbas av hud- eller öroninfektioner och i samband med dessa är besvärad, men inte annars. 

Vilka allergier drabbar hundar? 

Hundar har flera olika typer av allergi som ger symptom från hud, tassar och öron: 

• atopi; detta är den vanligaste typen av allergi i Sverige och är en allergi mot ett eller flera ämnen i hundens omgivning. Till exempel dammkvalster, gräspollen och mögel kan orsaka atopi. Läs mer om atopi i nästa avsnitt om allergi!
  
• matallergi; en allergi mot ett eller flera ämnen i hundens mat. Till exempel animaliska protein såsom nötkött, kyckling eller ägg kan orsaka matallergi. Vete och andra spannmål kan också utlösa allergi hos hund men är inte lika vanligt (trots att det talas mycket om just spannmålsallergi). Läs mer om matallergi i det sista avsnittet om allergi! 
  
• loppallergi; en allergi mot ämnen i loppans saliv. Internationellt sett är detta den vanligaste typen av allergi, men i Sverige finns loppor bara i de sydligaste landskapen och i Sverige är loppallergi relativt ovanligt. Hundar som rest utomlands eller varit i Skåne för ibland med sig loppor även till andra delar av landet. Loppallergi ger oftast mest besvär på ryggen och till skillnad från atopi och matallergi sällan besvär med tassar eller öron. 
  
• kontaktallergi; en allergi mot specifika ämnen i kontaktytor, exempelvis nickel i hundhalsband. Kontaktallergi ger enbart problem i de områden som har direkt kontakt med det allergiframkallande ämnet. Denna typ av allergi är ovanlig hos hund. 

Kombinationer av de olika typerna av allergi förekommer. Vanligast i Sverige är kombinationen atopi och matallergi, men regionalt kan loppallergi vara vanligt i kombination med övriga allergityper. Enligt en svensk kartläggning på universitetsdjursjukhuset i Uppsala hade cirka var tredje av de undersökta atopiska hundarna samtidig matallergi. 

Trots att allergi orsakar klåda, och trots att allergi hos hund är en livslång sjukdom, så är det inte givet att hunden automatiskt behöver vara dömd till ett liv med ständig klåda eller återkommande öron- och hudinfektioner. Det finns mycket hjälp att få! Ingen hund ska behöva ständigt lida av sin allergi eller av infektionerna som ofta följer
i allergins spår. I de allra, allra flesta fall kan hundars allergier kontrolleras på ett bra sätt, och djuret kan få ett lika långt liv med samma livskvalitet som vilken annan hund som helst. För att lyckas få en god kontroll på hundens allergi är det ett par saker som är av största betydelse: 

För det första: En korrekt diagnos.
Att hantera en omgivningsallergi är en helt annan sak än att hantera en mat-allergi. Det är därför oerhört viktigt att en utredning inte avstannar vid “din hund har allergi” utan drivs vidare så att man med säkerhet vet vilken sorts allergi som hunden har. Då kan man hjälpa hunden bättre. En matallergisk hund kan i bästa fall bli 100% bra och fullständigt slippa alla besvär enbart genom en strikt kosthållning. En omgivningsallergi kräver helt andra åtgärder och ständiga foderbyten gör för dessa djur varken till eller från. Hundar som har en kombination av atopi och matallergi, är svårare att diagnostisera, men inte nödvändigtvis svårare att behandla. 

För det andra: Acceptera att allergi hos hund är en livslång sjukdom.
Allergiska besvär är av naturen oftast inte konstanta utan varierar över tid. Hundens klåda är därför ofta periodvis bättre, och periodvis sämre. Vissa veckor luras matte och husse att tro att ”det nog gått över”, medan andra veckor är förfärligt besvärliga för både herre och hund. För en del hundar är höst och vinter värre och sommarn kommer med befrielse från klådan, medan för en annan allergisk hund är det kanske tvärt om. 

Når man väl nått en diagnos, och därmed kunnat lägga upp en för hunden riktig behandlingsplan, mår djur och ägare vanligtvis betydligt bättre. Ibland mår hunden så bra att man ”glömmer bort” att hunden faktiskt har kvar sin allergi. Successivt glöms mediciner och annan behandling kanske bort tills allergin blossar upp igen. Hundars allergi växer inte bort som den ofta gör hos barn. Den försvinner inte och det allergiska djuret kommer, för att må riktigt bra, alltid att kräva lite mer av sin ägare än en helt frisk hund. 

För det tredje: Lyssna på hunden och för dess talan.
Din hund kan inte boka tid hos veterinären, den kan inte öppna medicinburken och ta rätt antal tabletter och den klarar inte heller av att schamponera sig själv. Det måste husse eller matte göra. Husse och matte måste också
lära sig att ”lyssna” på hunden. Hur mår den? Kliar den sig trots sin behandling? Verkar den ha ont eller gnyr till då man kliar den bakom örat? Hör man hunden slicka långa stunder på natten? Eller tvingas man sätta på en skyddskrage för att förhindra kliandet? I så fall finns det sannolikt mer hjälp för din fyrfota vän. Matte och husse måste lära sig att föra hundens talan om den inte mår bra.
Kanske passar inte den nuvarande behandlingen? Ingen allergisk hund är den andra lik. Vilken behandling som fungerar bäst för just din hund kan vara ett pyssel och ta tid att komma fram till och förändras inte sällan över tid.
Kanske finns det andra mediciner som passar just din hund bättre?
Kanske har hunden fått en infektion? Eller har den fått något så banalt som löss, men bara för att man vet att den är allergisk och har klåda så ifrågasätter man inte en försämring. Det är du som känner just din hund bäst.
Lyssna på den och för dess talan! 

Text: Veterinär Susanne Åhman, www.vetaderm.se Specialist i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i dermatologi, CertSAM, CertVD, DiplECVD