Artikelbidrag – AST som eftersökshund?

Artikelbidrag – AST som eftersökshund?

Detta bidrag kom till då Jenni Åkesson skickade in bildbidrag till bloggen på sin Doris (Spirit Rock’s A Girl Has No Name) och det inkom bilder från hennes spåruppdrag. Nyfikenheten för en AST som eftersökshund ledde till att Jenni skrev detta bidrag. Tack för det, Jenni.. och Doris.

Doris gick sitt första viltspår vid 10 veckors ålder, sommaren 2018 i den varmaste sommarhetta. Vi började med korta raka spår på ca 15 meter. För att väcka intresse började vi med att lukta på och kampa med olika klövar. Sedan dess har vi tränat viltspår själva, gått kurser och genomfört eftersöksutbildning hos Malmö Viltvårdsförening. Jag har själv varit med som hjälpinstruktör 2020 och 2021 på viltspårskurser där Doris varit med och visat hur man spårar.

Hon har gått godkänt anlagsprov och startat i öppenklass i viltspår. Dock har jag tränat mer på eftersök än att tävla. Vid varje jakt är Doris med ifall det blir en skadeskjutning och ett eftersöksekipage behövs. Det kan vara bra att ha en hund som endast spårar skadat vilt och inte är med på själva jakten. De drivande hundarna kan vara trötta efter en dags jakt och att ha en utvilad spårhund i bilen är då till fördel. Alla hundar kan spåra, mer eller mindre. Doris har visat sig vara väldigt duktig (förutom i löp och skendräktighet då intresset är lika med noll….). Hon spårar i ett lugnt tempo och markerar benbitar, hårtussar mm tydligt i spåret, jag får dock se upp då hon gärna äter upp det. Doris belöning är själva klöven/djuret hon hittar i slutet. Klöven bär hon stolt tillbaka till bilen.

I början av juni gjorde hon ett eftersök på en stor galt som var skjuten med ett lungskott men som sprungit iväg in i väldigt tät terräng. Här blev vi som ekipage utmanade då jag aldrig gått i så tät terräng tidigare. Jag kunde inte se hennes kroppsspråk pga den täta vegetationen. Hon spårade 150-200 meter och fann galten död. Jag kunde pusta ut. Galten hade gått likt en metkrok. Det är ett rätt farligt eftersök då den kan attackera från sidan. En galt på 125 kg är inte att leka med!
Nästa steg i vår träning är att jag ska släppa henne i ett grishägn. Hon kommer då ha skyddsväst och munkorg. Jag vill se hur hon reagerar på ett levande vildsvin. Än så länge har de vildsvinen vi spårat varit döda när vi funnit dem. Det är viktigt för mig att veta hur hon reagerar så jag vet vad vi har att jobba med framöver.

Några jägare har reagerat på valet av hundras för detta ändamål men övervägande har varit positivt inställda. I jaktlaget har hon alltid blivit positivt bemött. Utöver spårningen så har vi börjat motionera henne med drag weight. Ett perfekt sätt att få ner energinivån lite. 


Mvh Jenni & Doris

Utövar du också någon intressant, annorlunda eller spännande aktivitet med din AST? Kontakta blogg@astklubben.se om du vill skriva om dig och din hund.

Kommentarer är stängda.