Här kommer ett artikelbidrag från Johanna, ägare till tiken Blenda som drabbades av demodex.

Johanna heter jag, är i dagsläget 32 år fyllda och bor i byn Svärdsjö utanför Falun i Dalarna tillsammans med sambo, våra två barn och hundarna Blenda och Zelda.
Jag är född och uppväxt med hundar, hundträning, utställning, slädhundstävlingar, avel och allt runtikring. Att jag skulle ha en egen hund när jag ”blev stor” var det aldrig någon tvivel om. 

Drömmen om en egen AST hade funnits med länge. Jag började tidigt läsa på om rasen, besöka utställningar och besöka kennelhemsidor osv.

Jag kom mer och mer på vilken AST det var jag ville ha. 
En sommardagdag 2011 satt jag och kikade runt på diverse sidor och helt plötsligt låg annonsen där, en parning hade skett mellan en hane från Zican’s kennel och en tik från Conviction’s kennel. Jag hade tidigare pratat lite med Patric som har Zican och även mailat en hel del med Heidi som då hade Conviction’s kennel.
Utan att tänka mig för så skrev jag ihop ett mail till Sophia som har Red Icon’s kennel och ägde Conviction’s-tiken. Jag skulle egentligen inte ha en valp förrän om minst 1-2 år framöver, men man kan väl ångra sig? 
Fick jättetrevlig kontakt med Sophia och det stod inte på förrän kullen var född, 10 valpar varav 7 tikar (hur skulle jag kunna välja?!). 
I början på September åkte jag och min syster dom långa milen från Falun till Strömstad, valparna var nu ca 5 veckor och jag skulle få träffa dom för första gången samt tillsammans med Sophia försöka bestämma vilken av tikarna som skulle få bli dalkulla 3 veckor senare. Väl nere var den nästan ingen tvivel alls, ”tik 5” skulle jag ha, en framåt, nyfiken och en otroligt söt röd tik.

3 veckor senare i början på oktober så styrde vi än en gång bilen mot Västkusten och Strömstad, men denna gång skulle vi ha med oss Blenda hem, jag kunde inte ha varit lyckligare! Även Blendas bror Bill fick lifta med oss, han skulle flytta till Lotta och Leia i Forshaga.
Allt gick bra den första tiden hemma och Blenda hängde med på det mesta, hon följde glatt med till stallet varje dag och hon växte i rasande fart och jag var den lyckligaste hundägaren i världen!

Hösten och kylan kom och jag började tycka att Blenda såg tunnhårig ut, ”äh, det är väl valppälsen som ska bort” tänkte jag. Men hon fortsatte att vara tunnhårig, speciellt i pannan. 

En dag så upptäckte jag som små finnar i ljumsken och i armhålan på henne, men jag hade samtidigt hört talas om så kallade valpfinnar. Finnarna blev dock fler och fler och jag ringde till veterinären för rådgivning, de rekommenderade att jag skulle tvätta henne med klorhexidinschampo och sedan återkomma om problemet kvarstod. Samtidigt hade jag kontakt med Sophia och rådgjorde med henne, hon tyckte att jag skulle åka in för skrapprov och kolla upp henne då hon samtidigt hade hört att syskon till Blenda hade samma problem. 
3 dagar senare, den 16 december 2011 åkte jag och Blenda till Falu Djursjukhus för att träffa deras hudspecialist Marianne Mellgren. Hon misstänkte direkt att Blenda hade drabbats av demodex, men för att säkerhetsställa diagnos så krävdes skrapprov. Blenda hade de senaste dagarna tappat mycket päls samt börjat klia på finnarna som nu hade spridit sig till panna, nacke, hals, armhålor och ljumskar, hon såg rentav hemsk ut. Marianne tog skrapprov från flera ställen på Blenda och kunde genast styrka våra misstankar om demodex. 
I journalen står det ”Hudförändringar på huvud, framme på halsen, på bringan, armhålor och ljumskar. Tunnhårig, knottrig, små pustler. Känner små papler i huden på bröst och rygg, men ej tunnhårig  där ännu. 
Skrapprov, 2 från huvudet och ett från halsen. Rikligt med demodex. Åter om 14 dagar då Blenda har så omfattande demodexangrepp.”
När man tar skrapprov för att kolla demodex så räknar man antalet demodexkryp i ett synfält när man tittar i förstoring. Blenda hade vid första besöket 20-30 demodexkryp per synfält vilket är otroligt många. 
Marianne var otroligt påläst och drog direkt ut papper på demodexprojektet som pågick (och ännu pågår!), blodprov togs direkt för att skickas in.
Vi fick recept på Advocate som är ett preparat som man droppar i nacken på hunden som bl.a används mot loppor, demodex och fästingar, detta skulle hon ha 2 gånger i veckan. Sen fick vi antibiotika mot infektionen hon hade fått i huden. Demodexen kliar inte, men infektionen som kan bli i utslagen kliar och då blir det sår. Sen fick vi även ett schampo att bada henne i två gånger i veckan.
På vägen hem från veterinären ringde jag Sophia och berättade om diagnosen, då sa hon att två av Blendas syskon fått samma diagnos dagen innan.

Vi körde på med bad och illaluktande medel i nacken. Utslagen torkade ganska snabbt men kliade jättemycket. Jag såg ganska snabbt en förbättring och vid nästa besök hos Marianne så såg hon ”bara” 5-20 demodexkryp per synfält, stor förbättring! Vi fick trappa ned med advocate och endast ge det en gång i veckan samt fortsätta med baden som vanligt. 
Vid fjärde besöket hos Marianne så såg vi en stor förbättring, Marianne såg nu endast 0-3 demodexkryp per synfält och jag jublade av lycka. 

Äntligen skulle jag kanske kunna njuta av min unghund igen! Blenda hade tidigare varit otroligt dämpad och påverkad av demodexen och Marianne sa åt mig att angränsa henne ganska mycket i vardagen då hennes immunförsvar var väldigt nedsatt. Detta medförde att hon enbart träffade en väldigt liten skara hundar första tiden hos mig, jag vågade t.ex. inte åka till den lokala hundklubben eller besöka andra hundiga evenemang och jag känner att jag förlorade ganska mycket i hennes socialiseringsträning i och med det. 

Vi fortsatte med Advocate i nacken 1 gång i veckan och ca en månad senare märkte jag hur hon blev värre igen, just då kändes det som att vi aldrig skulle vinna över demodexen och jag fick panik.
I slutet av mars 2012 var vi åter till Marianne då Blenda snabbt hade blivit sämre. Hon var då sårig i nacken och på rumpan, tappat päls över hela kroppen, otroligt irriterad och bitvis sårig i armhålor, ljumskar och på tassarna, tassarna hade hon dessutom väldigt ont i, de var svällda, såriga och röda.
Vid skrapprov visades nu mellan 30-50 demodexkryp per synfält, en stor försämring som kommit jättesnabbt. 
Marianne förklarade då för mig att demodexen vant sig vid Advocate som jag använde och vi fick gå vidare på starkare mediciner. Denna gång fick vi prova Interceptor som är tabletter som Blenda skulle ha varje dag. Interceptor är otroligt dyrt att köpa, en förpackning kostar ca 318kr och innehåller 8 tabletter och Blenda skulle ha 1 ¼ tablett om dagen. Ja, ni förstår… Det blev ganska dyrt. 
Blendas uppfödare Sophia hade dock redan pratat med försäkringsbolaget där vår dolda fel försäkring var tecknad och demodexen gick under dolda fel, detta gjorde alltså att alla veterinär och medicinkostnader upp till inköpspriset på 12.000kr fick jag tillbaka av försäkringsbolaget, vilket jag är otroligt tacksam över. 12.000kr kanske låter som mycket pengar, men med veterinärbesök minst en gång i månaden och dyra mediciner så är man uppe i den summan alldeles för snabbt.

Efter att vi började med Interceptor så blev Blenda återigen snabbt bättre, hon slutade klia och pälsen kom sakta men säkert tillbaka, likaså livsglädjen. Helt plötsligt hade jag en närmast vild och ouppfostrad unghund, det var som natt och dag mot den tidigare Blenda, men jag njöt! Äntligen gick vi åt rätt håll!

Våren och sommaren kom och Blenda blev bara finare och finare och vi började trappa ned på medicinen efter konstens alla regler och det verkade fungera! 
Drömmen om att ställa ut Blenda hade alltid funnit där, hon var nu både fin i pälsen och helt medicinfri så jag anmälde henne till Specialen där hon fick VG, anmälde henne även till Stockholm Hundmässa där hon fick EXC.
I början på Januari 2013 så gick Blenda in i sitt andra löp och jag hittade då små utslag i armhålan på henne, ringde till Marianne med gråten i halsen och vi fick tid samma dag. Skrapprov gjordes och mycket riktigt, denna gången ca 0-3 demodexkryp per synfält och Marianne skrev då ut en ännu starkare medicin, Ivomec.

Ivomec är egentligen ett avmaskningsmedel för nöt, svin, ren och häst. Alltså ett väldigt starkt medel för en liten hund. Medlet skall injiceras på ovan nämnda djur, men till Blenda skulle jag spruta det på maten. Vi skulle börja med 0,2 ml och sedan trappa upp till 1 ml om dagen, detta medel var vår räddning. Om hon till en början blev fin av Interceptor så var det inget mot vad hon blev av Ivomec. Återigen så jublade jag! 
Blenda blev sedan skrendräktig och fick i samband med det bölder över hela kroppen, som nässelutslag. Jag var helt säker på att det var en reaktion på alla hormoner i kroppen och Marianne tyckte inte min tanke var helt galen. Utslagen gav med sig inom ett dygn.

Hon fick maxdosen i ca 2 månader och sen började jag sakta, sakta trappa ned än en gång. Hon blev återigen helt medicinfri sommaren 2013, men den här gången vågade jag inte slappna av helt. Hon löpte igen under sommaren och fick återigen små utslag i armhålan, jag gav henne då på Mariannes order en liten dos Ivomec under en vecka och hon blev återigen bra, även denne skendräktighet så kom nässelutslagen tillbaka och då bestämde jag mig för att kastrera henne. Marianne försökte få det på försäkringen, men försäkringsbolaget var tveksamt då det inte är bevisat att demodex kan bryta ut p.g.a. löp/hormoner. Men det gjorde mig inget, i oktober 2013 så kastrerades Blenda och jag ångrar mig inte en sekund. Blenda blev finare än någonsin och utslagen har vi inte sett skymten av sen dess. 
Jag hoppas att ni finner min och Blendas historia som intressant och jag är glad över att jag kan dela med mig av vår resa. 
Blenda är idag en pigg och fortfarande busig 10-åring som skänker så otroligt mycket kärlek och jag har inte ångrat valet av varken kennel, kombination eller hund en enda gång.
Jag vill tacka underbara Sophia som varit och är ett underbart stöd under dessa tuffa år, du är en klippa!! 

Även stort tack till Marianne Mellgren (som idag tyvärr inte finns med oss längre) på Falu Djursjukhus som hjälpt oss på ett proffsigt sätt och som alltid funnits tillgänglig på både telefon och mail när jag behövt råd och hjälp. Marianne anordnade hösten 2013 en föreläsning om just Demodex på Falu Djursjukhus där hon använde bilder och provresultat på Blenda i föreläsningen.